Rekordförsök och semestersegling på sträckan Stockholm – Helsingfors
För 70 år sedan, 1953 deltog Trumph i Sjöbjörnarnas stora sjötåg. Det var en returvisit av finska båtar som en artighetsgest för de svenska båtar som året innan besökte Helsingfors vid OS 1952. Trumfens retur tillbaka till Helsingfors seglades detta år på rekordsnabba 36 timmar. Tiden var effektiv seglingstid, dvs tid i hamnar exkluderades. Trumfens konstruktör, Gustaf Estlander hade sedan tidigare en rekordtid på 28 timmar för sträckan. Troligen skedde detta 1926. Platserna för start och mål är något oklara för Estlanders tid. Trumfens segling 1953 utgick från Biskopsudden och slutade på Skifferholmen (HSS) i Helsingfors. Läs om denna segling.
Nu, nästan på dagen 70 år efter det Stora sjötåget beslöt vi oss för att försöka slå Estlanders tid och jämföra oss med Trumfens egna rekord. Med vag information om att Estlanders rekord startade i Sandhamn blev detta också vår startplats.
Söndag den 30 juli vid 11-tiden, 70 år och tre dagar efter Trumfens ankomst till Helsingfors 1953 lämnade vi bojen vid Runmarö. Vi passerade Sandhamn för officiell avresetid genom att be KSSS hamnkontor skicka ett sms med observationen att vi passerade, vilket skedde klockan 12.17 med ett kort avslutande “Stort lycka till”. Rekordförsöket var igång. Utöver det spänningsfyllda i att försöka slå ett rekord är det alltid en lika skön känsla att segla ut på havet med en obruten horisont och kommande äventyr framför sig.
Det var gynnsamma sydliga vindar som snabbt tog oss upp i farter på 10-11 knop med högsta uppmätta hastighet av 13,5 knop. Vi var dock medvetna om prognoser med lägre vindstyrka samt vridning mot ost vid Hangö ungefär när vi skulle passera under tidiga morgontimmar. Vindarna höll sig bättre än väntat men i höjd med Ekenäs kom det befarade vindskiftet. Från denna stund blev seglingen en kamp att hålla fart i båten. Ganska snart stod det klart att utan starkare vindar var rekordet svårt att slå. Det rådde viss frustration över de låga hastigheterna.
Efterhand fick vi inse att vår goda start inte skulle räcka. På måndag kväll den 31 juli i höjd med Melkö i Helsingfors inlopp klockan 19.11 svensk tid dvs ungefär 31 timmar avbröt vi seglingen och fick bekänna oss besegrade av Estlander. Vi gick sedan för motor till NJK på Blekholmen. Genast började vi diskutera möjligheten till nytt försök där vi utöver bättre segling skulle säkerställa platser för start och mål lite bättre. Jag måste tala med Stina (Kristina Reincke) som ju vet allt om Gustaf Estlander.
Med hjälp av jourhavande hamnkapten på Blekholmen blev vi tilldelade en fin plats bredvid 12 mR Blue Marlin som jag besökte i Kotka hösten 2022 där hon har sin vinterplats. Läs mer om detta.
Efter att vi gjort klar båten gick vi upp i NJKs klubbhus från 1900 för att beskåda detta arkitektoniska mästerverk av arkitekten och båtkonstruktören Gustaf Estlander, tillika konstruktör av Trumph samt även vår överman på sträckan från Sandhamn. I klubbhuset beskådade vi porträttet av honom och skålade till hans ära. Vi tänkte nog alla att detta bara var starten på en fortsatt kamp om detta klassikerrekord!
Tisdag 1 augusti. Magnus Wikström lämnade oss vid fyratiden på morgonen för hemresa med flyg. Ola lämnade på förmiddagen för att ta sig till det hotell där Camilla och Ola skulle bo för några dagars semester i staden. De skulle återkomma senare på kvällen för avslutande gemensam middag på NJK.
Hamnkapten Sammy Lundberg kommer till båten för att hälsa oss välkomna men måste vidare på något angeläget ärende. PG, Magnus Sjökvist samt undertecknad promenerar till en välsorterad matbutik på Kaserngatan för bunkring inför hemseglingen som sedan kan stuvas ombord med en kyl som tack vara landström kunde hålla våra färskvaror kalla. Vilken lyx! Därefter inväntar vi besök av NJKs kommodor Casper Grönblom för beskådande av Trumph, som med sin ägare Karl Edvard Jonsson var medlem i NJK 1922-1928. Planen är att sedan åka till Caspers pappas kusin Richard Grönblom och där beskåda hans minneskabinett med artefakter över Estlanders 8mR Cheerio som beställdes och ägdes av hans släkting Gunnar Grönblom. Cheerio kappseglade i OS 1936 i Kiel. Tyvärr började det ösregna så Caspers besök av Trumfen fick anstå till senare tillfälle. Jag tog därför passbåten iland där Casper väntade med bil.
Hos Richard Grönblom erbjöds jag en värmande romtoddy i det minst sagt fuktiga vädret. Vårt samtal var väldigt trevligt och intressant, inte minst då det visade sig att Richard Grönblom själv hade deltagit i två OS (1976 samt 1996). Med andra ord en inte helt oäven seglare. I Richards källare fanns ritningar och pressklipp kring Cheerio och dess beställare och första ägare Gunnar Grönblom. Richard berättade flera anekdoter, bland annat om hur finska Cheerio saboteras vid OS 1936 genom att någon hällt syra på skoten under natten som gick av i början av seglingen. Den svenska 8 mR som deltog förlorade en protestförhandling på basis av flygfilmer från övervakande Zeppelinare som inte kunde visas den skeptiska svenska besättningen med hänvisning till militär säkerhet. Inte helt sportsliga förutsättningar.
Richard visade även det schatull som fanns ombord på Cheerio med plats för fem glas. Schatullet kallades ”Optimisten” eftersom besättningen alltid blev glad när skepparen Gunnar Grönblom kom upp i sittbrunnen med detta och tillhörande drycker. Gunnar Grönblom avled i augusti 1939 i Sandhamn där han deltog med Cheerio i en kappsegling. Casper kompletterade senare bilden av sin släkting och rådande tider:
“Som vi vet anföll Sovjetunionen Finland, oprovocerat, endast tre månader senare i november samma år. Familjen har i efterskott kunnat konstatera att Gunnar antagligen, trots sin ringa ålder vid sitt frånfälle (endast 44 år gammal), levde ett rätt gott, innehållsrikt och framgångsrikt liv. En framgångsrik affärsman och kappseglare, playboy och Olympier, två gånger gift festprisse, bejublad NJK vice-kommodor under Henrik Ramsays Kommodorskap och till råge på allt ”fick” han lämna det jordiska livet, insomnande efter regattamiddag ombord på sin Cheerio precis innan världen stod i brand och hans fosterland attackerades. Hans brorsöner, som gastat vid den framgångsrika men ödesdigra regattan i Sandhamn, skickades till östfronten och alla kom inte levande hem.”
Som en spegling av Caspers reflektionen erinrar jag mig begreppet “den sista sommaren” för året 1939 som jag fick höra av Kristian Slotte (pappas kusin). Bland annat deltog Trumph i Revaler Woche 1939 (bytte namn till Tallinna Woche detta år). Av kända skäl blev det ingen segling 1940 i Tallinn och det skulle dröja många år innan Estland blev tillgängligt för fritidsseglare.
Nedan utdrag ur utkast till artikel om Gustaf Estlander med koppling till Cheerio.
“Perhaps the most famous 8 mR design by Estlander from this period is Cheerio. Designed for Gunnar Grönblom in 1929. Cheerio participated in several races, including the 1936 Olympic races in Kiel. Later Cheerio ended up in San Diego and was sailed by the very famous boat designer Doug Peterson during the period from 1962 to 1965. Cheerio became the boat where the crew learned how to race and handle a keel boat. The crew consisted of the coming well-known sailors Lowell North, Dennis Conner and Malin Burnham. Later Doug expressed fond memories of Cheerio and maybe some of Estlanders ideas from 1929 was transformed into his coming design successes. In 1992 Peterson, helped design America3, which defended Americas Cup in San Diego. Three years later, when Peterson was not hired for the defense consortium, he joined Team New Zealand as one of its lead designers and helped the Kiwis’ Black Magic win the Cup over Conner’s Stars and Stripes.
In a way Peterson also linked his career back to Estlander´s homecountry by designing several sailing boats for the Finnish Baltic Yachts. By unfortunate reasons Cheerio was broken up at a yard and the lead of the keel was sold after the owner was no longer able to pay the bill at the yard in 1975.”
Efter mötet blev jag skjutsad av Casper till Esplanaden och kunde utöver redan överlämnade mer funktionella regnbyxor som födelsedagspresent köpa en kompletterande mer prydande scarf på Marimekko till Katten som fyller år den 3 augusti. På vägen tillbaka till Blekholmen messar pappas kusin Irma som vi ska besöka under hemseglingen en önskan om ett kompletterande inköp av vaniljsås som jag löser genom att köpa vispgrädde för hemmagjord vaniljsås (Se bild för recept).
Anna Sjökvist och Katten som flugit till Helsingfors anländer med passbåten till Blekholmen klockan 20.00 då vår middag är bestämd. Det blir en god och trevlig trerättersmeny på detta fantastiska klubbhus. Samtalet böljar fram och tillbaka och stimuleras säkerligen av den fina miljön som rekommenderas alla som har möjlighet att besöka.
Onsdag 2 augusti. Innan vi lämnar hamn beslutar vi oss för att reva storen vilket i vanlig ordning tar lite tid. PG mönstrar av för hemresa med Silja Line, men hjälper oss vid avfärd från bryggan. Jag är lite orolig för att driva ner mot Blue Marlin med rådande sidvind från söder. Ägare Henrik Andersin skulle knappast uppskatta repor från en besökande båt! Allt gick bra och farhågan var betydligt överdriven, men alltid bättre med marginal i manövrar. Vi kör för motor någon timme fram till Melkö där vi sätter segel i den stundtals starka vinden. Det råder dis och regn men vädret klarnar sakta upp. Vi seglar runt Porkala in vid Obbnäs och vidare till Ässjeholmen för besök hos Irma och hennes fantastiska sommarviste. Hennes katt Ruska håller sig borta under hela vår vistelse.
Det blir en härlig kväll med vedbastu och gudomlig utsikt och utsökt middag (rökt aborre och lax till förrätt, sedan lax med potatis som avslutas med blåbärspaj och vaniljsåsen som vi bidrog med. Kvällen blev sen så efter midnatt kunde vi sjunga och hurra för Katten.
Torsdag 3 augusti. Lugn morgon med frukost ombord och sedan kaffe på Irmas terrass där vi firar Katten ännu en gång med medhavd tårta och presenter och sång igen.
Precis innan avfärd upprepar Irma frågan jag fick under gårdagskvällen om jag vill ha Nisses gamla HSS-skepparmössa. Jag tackar ja och joggar snabbt upp till huset för att hämta den och förevigas på bryggan med Irma medan båten sakta glider ut och jag får hoppa ombord.
Sen avfärd med segling västerut med sämre väder och regn. Seglar igenom Barösund för lugnare resa. Stannar för natthamn vid Skedö då vinden var stark med ett ihållande regn. Efter tilläggning klarnar det upp och blöta seglarkläder kan torkas hjälpligt. Trevlig middag med drink och vin och hurrande för Katten.
Fredag 4 augusti. Med målet att dra nytta av sydostliga vindar seglar vi den yttre leden till Hangö. Till en början kraftig sjöhävning på väg söderut till farleden. Växlande väder med en del regnskurar omkring oss, där några regnar på oss. Rundar Hangö, vädret klarnar upp och vi tar oss upp till Hitis via fina skärgårdsleden och kan undvika lite tråkiga Hangö västra.
Vid Hitis vrider vinden till vår nackdel och vi får kryss hela vägen i Jurmofaret. Seglar förbi en ensamseglare som vi senare träffar i Jurmo samt senare även i Degerby.
Kommer fram sent till Jurmo när det börjat mörkna, men lyckas hitta en bra plats tack vare hjälpande båtar. Alla somnar snabbt. Ensamseglaren som visar sig vara en kines boende i Finland anländer precis när vi ska lägga oss.
Lördag 5 augusti. Lång upptäcktsfärd på fantastiska Jurmo. Vi besöker hamnkontoret/affären/puben där föreståndaren berättar att han är son till förre ägaren som nog många besökare minns. Mitt minne är att föregående ägare samlade på exotiska spritflaskor från besökande båtar där det gärna fick vara en liten skvätt kvar när han fick dem. Flaskorna står fortfarande uppställda i butiken. Vi handlar bland annat lokalt rökt lax (odlad i Nagu) samt hembakt mörkt bröd i butiken. Vi seglar iväg kring lunch med målet att nå Degerby. I höjd med Kökar luftar vi vår spinnacker i 20 minuter innan det blir för brant vinkel mot vinden. Vi väljer att fara genom Embarsund, vilket blir för motor eftersom vinden är stick i stäv. I Degerby äter vi en improviserad korv stroganoff samt att vi gör en blåbärs- och hallontårta som var tänkt till Kattens födelsedag. Proppmätta återstår halva tårtan då vår kinesiska seglarvän dyker upp igen. Vi bjuder honom på tårta som han utan större omsvep sväljer i några få tuggor samtidigt som han berättar sin livshistoria. Han undrar även en del om vår båt.
Söndag 6 augusti, Tidig avfärd för överfart till Sverige efter omfattande varningar om hårda vindar och mycket regn i ovädret ”Hans”. Vi får sms med rapport om svenska prognoser från pappa Henrik. Till en början råder svaga vindar som ökar något efterhand. Vi seglar i 5-6 knop över Ålands hav. Vid Tjärven/Söderarm börjar vinden öka till 10 m/s och blir alltmer nordlig. Med varningar om starka vindar och mycket åska och häftigt regn beslutar vi oss för att fortsätta medan vi har vinden i ryggen. Plattläns fordrar sin rorsman eftersom en slänggipp kan leda till allvarliga riggskador om inte den ansatta bardunen (backstag) släpps i tid. Hastigheten är 9-10 knop hela vägen till hemmahamnen på Runmarö. Vi anländer vid åttatiden efter en smärre undanmanöver för Waxholmsbolagets Roslagen strax före inloppet till Styrsvik. Trots vår skyldighet att väja får vi strålkastarblinkningar som tack för vår tydlighet. Aldrig har väl någon av dessa båtar varit så tacksamma tänker jag, men får förklaringen dagen efter via sms att skepparen är min gamle vän Calle Carlsson från branschföreningen Svensk Sjöfart som sommarvikarierar som kapten och känt igen oss. Vid bojen görs en snabb packning av kläder och sängkläder. Väl uppe vid huset när vi kliver innanför dörren utbryter åska med häftigt regnväder . Anna och Magnus som åker flakmoped och cykel får åka hem i regnet som inte blir så långvarigt.
Måndag 7 augusti. Anna och Magnus återkommer på förmiddagen och vi städar båten samt diskuterar seglingen vid kaffet med fikabröd från Låttas bageri. Vi kan summera en mycket fin och händelserik seglingsvecka där båten fungerat bra i stundtals hårda vindar. Det var länge sedan vi seglade en lite längre tid så det var mycket som hade ordnats med ombord inför seglingen som visade sig fungera bra. Det kan heller inte nog understrykas att våra farvatten från Stockholms skärgård hela vägen till Helsingfors är helt unika i sitt utbud av fina öar och fjärdar. Det måste bli nya turer i österled!
