Helsingfors klassikersymposium – En kavalkad av inspirerande föredrag och möten

Jag har besökt Helsingfors klassikersymposium en gång tidigare. Det var 2020, precis innan pandemin bröt ut. Seminariet innehöll då spännande föreläsare med Pelle Pettersson som dragplåster och välarrangerade mingelstunder som jag knappast trodde kunde trumfas. Nu tre år senare kunde traditionen återupptas vilket skedde på ett enastående sätt med alltigenom bra föredrag, fortsatt god tid för möten och mingel samt en trevlig middag på kvällen. Utöver alla intressanta och trevliga människor, dans och barhäng med samtal var kvällens höjdpunkt en danskorganiserad seglingstravesti på ”pomp and circumstances”. Vi skrattade alla gott åt denna gemensamma underhållningsinsats där vi viftande med olika nationsflaggor sjöng seglingens lov till känd engelsk musik. Dagen efter genomfördes ett studiebesök på Åbo båtvarv. Eftersom jag besökte varvet i höstas avstod jag resan men fick rapport om att även denna aktivitet varit synnerligen intressant och lyckad.

Jag vill inte säga att detta års symposium var bättre än mitt första besök tre år tidigare, men det var bredare och djupare och minst lika bra. Bakom arrangemanget stod i år 10 finska segelföreningar samt Föreningen för segling och båtsport i Finland. Antalet deltagare, var 320 stycken som kom från 11 länder fördelat på tre kontinenter.

Deltagarna, föredragshållare och åhörare var alla hängivna människor som på olika sätt bidrar eller genomför enastående projekt för att bevara och skapa fantastiska vackra klassiska segelbåtar. Symposiet ger dessa människor en unik social gemenskap baserat på ett gemensamt intresse. Samtliga föreläsare bjöd på väl förberedda och trevligt genomförda presentationer som alla filmades och kan ses i efterhand. Föredragens sammansättning spände mellan gammalt och nytt på ett uppfriskande sätt. Utan värdering av alla goda bidrag som formade denna ypperliga helhet samt det omöjliga i att göra alla presentationer rättvisa beskrivs nedan kortfattat tre föreläsares innehåll.

I symposiets första föredrag slogs omgående den internationella tonen an av Juliane Hempel och Rüdiger Stihl som på ett fascinerande sätt beskrev hur de på basis av Rüdigers befintliga 8 mR med bäst egenskaper vid lätta vindar och smult vatten önskade en klassisk 8 mR med något bredare register för att kunna vinna ett mästerskap som sker under en längre period och vanligen varierande förhållanden. Analyser av Juliane Hempel visade att den förmodligen snabbaste klassiska 8:an var Iskareen ritad av Olin Stephens, men att bygga den visade sig omöjligt. Istället identifierades en obyggd åtta ritad av William Starling Burgess som tillgänglig för nybyggnation. Efter överenskommelse med familjen Burgess kunde projektet inledas.

Båtkonstruktören Juliane Hempel tillsammans med båtbyggare Josef Martin tog sig an uppgiften och kunde genom systematik, noggrannhet och exceptionella yrkeskunskaper färdigställa åttan som döptes efter dess konstruktör. Projektet slutade på bästa tänkbara sätt med ett VM-guld samt att båten nu skänkts till Rüdigers dotter i bröllopspresent.

I sammanhanget kan det nämnas att Rüdiger Stihl år 2017 med hjälp av Juliane Hempel och Josef Martin lät bygga en aldrig tidigare byggd 75 kvm skärgårdskryssare baserad på oupptäckta ritningar av Gustaf Estlander. Båten döptes till Gustaf och ligger i Radolfzell vid Bodensjön. 2019 ordnade vi en Sk 75-träff på Runmarö med Estlandersjuttiofemmorna Trumph (1921) och Gustaf (2017), Salanders 75:a Kajsa (1918) samt Sk 75 Falken (1913) ritad av G Schüssler.

Nästa spännande internationella presentation gavs av Evelyn Ansel från Herreshoff Marine Museum/America’s Cup Hall of Fame in Bristol Rhode Island. Min egen mycket diffusa bild av denna legendariska båtkonstruktör blev genom föreläsningen en ögonöppnare. Bröderna Herreshoff var inte bara nydanande inom segling utan skapade en världsledande industriell varvsutveckling i bolaget Herreshoff Manufacturing Company. De utvecklade en verksamhet med egen tillverkning av nästan alla detaljer och levererade även fartyg till den amerikanska marinen.

Den yngre brodern Nathanael som kom att dominera segelbåtskonstruktioner under en lång tid utbildade sig till ingenjör vid Massachusetts Institute of Technology, för att därefter utveckla motorer hos Corliss Steam Engine Company. Han lämnade företaget för att istället bli partner i brodern Johns företag Herreshoff Manufacturing Company.

Segelbåtskonstruktionerna spände från katamaraner till banbrytande Americas cup-försvarare. Faktum är att alla amerikanska försvarare från 1893 (Vigilant) till 1920 (Resolute) ritades av Captain Nathanael Greene Herreshoff.  Med alla framgångsrika konstruktioner gavs Nathanael smeknamnet ”Trollkarlen från Bristol” vars främsta designfokus alltid var fart inom såväl motorbåtar som segelbåtar.

Den äldre brodern John var den som grundade företaget och höll ihop affärerna och verksamhetens ekonomi. Intressant nog var han blind men ändå den som slutgiltigt godkände den yngre broderns konstruktioner innan de fick byggas. Kontrollen skedde genom att en halvmodell tillverkades som John Herreshoff därefter kunde bedöma med sina händer som han lät löpa över båtens former. Läs mer om Herreshoff

Ett kort och fängslande föredrag hölls senare av Tapio Lehtinen som deltog i ensamkappseglingen jorden runt (Golden Globe) 2022. Tapios envishet och stora självdistans till sina egna seglingsresultat var upplyftande när han inledde sitt föredrag. Han berättade att någon bekant anmält honom till Guiness rekordbok för att oavsett idrott varit den som kommit längst tid efter en segrare. Orsaken var en osedvanligt stor beväxning av havstulpaner som kraftfullt reducerande hans båt Asterias hastighet vid föregående ”Golden Globe Race”. Trots denna vetskap vägrade han bryta och tog sig i mål mer än hundra dagar efter segraren. Att ställa upp igen med samma båt var en självklarhet och skulle utgöra en revansch från det tidigare debaclet.

Tävlingen gick bra och Tapio låg med i täten då hans båt i november 2022 mycket oväntat sjönk 450 sjömil söder om Port Elisabeth. Tapios redogörelse kring ett ofattbart förlopp, att vakna av en smäll ombord, kravla sig ur en trång stickkoj och sedan hinna bedöma det kritiska i situationen och lämna båten för en livflotte gav mig rysningar och beundran. Asteria sjönk på mindre än 10 minuter. Jag tror nästan alla seglare till och från funderar över de risker som segling över större vatten kan innebära. Att på detta vis höra om ett scenario som ingen önskar uppleva var skrämmande, men också fängslande. På kvällen talade jag med Tapio innan middagen som nu var på väg ut i ett nytt jordenrunt äventyr och undrade om han inte drabbats av någon form av rädsla för de stora havens risker. Hans svar var kortfattat ”Nej” och fortsatte med ett leende: ”Sannolikheten att något liknande skulle drabba mig ännu en gång måste ändå anses försvinnande liten”.

Under middagen och hela kvällen gavs fortsatt fina möjligheter att umgås och stärka gamla kontakter samtidigt som det gavs möjligheter att träffa helt nya seglare. Sent på kvällen träffade jag på Kim Weckström med Saara i baren där jag berömde honom för hans fina insats kring arrangemanget. Kim som håller ihop symposiet blev givetvis glad, underströk alla medarbetare som bidragit men tackade och svarade: ”Vi försöker skapa en lagom mix av seriösa föredrag och glatt umgänge för likasinnade”. Just detta tror jag sätter fingret på arrangemangets framgång. Stora delar av tiden som ägare av en seglande klassiker sker vintertid i allt annat än glamorösa miljöer i ofta kalla och fuktiga båthus. De mer oglamorösa förhållandena omfamnas visserligen mentalt av träbåtsägaren med förhoppningen att deras båtar inte ska spricka isär innan sjösättningen, men Klassikersymposiets mer flärdfulla attribut tilltalar de mer lustfyllda båtägarbehoven under årets kalla årstider. Att skapa en plattform där klassikerseglare får skratta och umgås samt knyta internationella kontakter är enligt mig symposiets verkliga klo.

Med lite tid för eftertanke ringde jag några veckor efter seminariet upp Kim Weckström för att fråga honom om hans reflexioner av årets upplaga. Kim menade att intresset för klassiska segelbåtar är förvånansvärt stort, särskilt när det speglas på ett sätt utanför vardagens vedermödor. Klenoder av detta slag är fascinerande även bland unga när denna värld öppnas upp för dem på detta vis. En kvinnlig semesterseglande bekant som ansett att hennes kvot av seglartillställningar var full, men ändå besökte Symposiet, skickade efteråt meddelandet: “Tack Kim, detta är kultur, inte en traditionell seglarträff”. Kim menade att symposiets skapar möten mellan människor som aldrig skulle träffats utan denna begivenhet, vilket jag verkligen håller med om. I symposiets uppföljning fick det uteslutande goda omdömen. 83% tyckte att det var excellent eller very good och resten tyckte det var good! 2024 års symposium är redan planerat till den 23 mars med temat Americas cup och J-båtar och redan med en fulltalig talarlista.

Se föredragen

Linkedin

Google

Twitter

Facebook