Gruvlig revansch vid Sandhamnsregattan 1922
Inför 1922 års Sandhamnsregatta antyddes i en DN-artikel (1/8 1922) att Trumphs mast var reglementsvidrigt klen, och att detta kunde utgöra en god del av förklaringen till den då tyska båtens seger i första seglingen vid 1921 års regatta.
För Sandhamnsregattan 1922 hade KSSS valt Furusund som samlingsplats för årets inledande tillfartssegling. I Furusund var intresset stort bland badgäster och infödingar under tisdagskvällen den 1 augusti. Jakterna anlände i småportioner en efter en och ankrade i bukten på sydsidan. På kvällen anlände även ordningsbåten och på kvällen var hamnen synnerligen livlig och trevlig. ”Därefter trädds dansen naturligtvis, men seglarna gingo dock något så när tidigt till kojs, ty de skulle upp vid 4-tiden på morgonen”.
Till Sandhamnsveckans första segling vore 33 båtar anmälda. I största klassen – 150 kvm – skulle man få se Estlanders Singoalla i strid med Ebella (Beatrice Aurore) och Ingun och i 95-klassen ingenjör Dahls nya Roxane III (La Morena), byggd på Estlanders varv vid Berlin, tävla mot Britt-Marie och Nanette II. 75:orna voro också tre, nämligen Sun och Fylgia samt Trumph från Nyländska Jaktklubben.
Seglingen väntades gå över oprickade vatten öster om Blidö, skulle avslutas onsdag eftermiddag. Torsdagen var vilodag och på fredag kappsegling på havsbanan, vilket skulle upprepas under lördagen, då det gällde Sällskapets vandringspris. Söndagen avslutade årets Sandhamnsregatta med allmän kappsegling på Kanholmsfjärden.
Denna distanskappsegling från Furusund till Sandhamn blev en av de mest krävande seglingar, som KSSS hittills anordnat. För de större båtarna blev det nämligen omkring 10 timmars lång kryss ute på havet under mycket frisk vind och hög sjö, vilket frestade starkt på både båtar och besättningar, och även de mindre båtarna fingo hålla på i 7 – 8 timmar, under vilka det gällde att leta sig fram genom en del av skärgården s svåraste och minst kända passager. Icke desto mindre väckte de valda banorna allmänt gillande.
Klockan 5 på morgonen voro seglarna kallade till sammanträde på restauranten för att få reda på banan. En timme därefter skulle starten gå, vilket var något kort efter samlingstiden med påföljd att icke så få båta kommo sent till start. Vädret var på morgonen vackert med frisk bris från samma håll som de föregående dygnen nämligen sydväst och man såg åtskilliga av båtarna taga in rev.
De mellanstora båtarna hade givits den trevligaste banan, vilket bjöd på ständig omväxling vid färden genom de många skärgårdarna här ute, vilkas passager tvungo till skarp kortläsning och iakttagelseförmåga. Ett par grundstötningar voro oundvikliga. Sun, Fylgia och den finska Trumph konkurrerade skarpt om ledarplatsen och tävlan dem emellan avgjordes först på den allra sista kryssen med seger för Helsingforsbåten.
Sandhamnsregattans andra kappseglingsdag fredagen den 4 augusti gynnades av lika frisk vind som den första dagen. På morgonen när seglarna vid 9-tiden kommo ut, blåste en frisk sydväst, vilken så småningom gick över till sydlig och nådde omkring 10 sekundmeters hastighet. Seglingarna skulle denna gång försiggå på de båda havsbanorna, och första starten gick kl 11 vid den nya startplatsen strax utanför Sandhamn.
I 75 kvm-klassen ledde Sun på första sidan framför Fylgia och den finska Trumph. Den sistnämnda gick emellertid rätt snart om Sun och gick sedan på kryssen även förbi Fylgia. När sista slörbogen började var den 2 minuter före Fylgia och 3 framför Sun. Fylgia åkte visserligen in åtskilligt på denna sida men den finska båten segrade dock.
Som vanligt var en dag under Sandhamnsregattan ägnad åt tävling om sällskapets många vackra vandringspris, och denna hade utsatts till lördagen, då den försiggick på havsbanorna utanför Sandhamn.
I första starten gick Britt-Marie bäst fram, följd av Singoalla och Ebella medan i den andra Trumph låg bäst till, då skottet gick. Starten gick för ungefär halvvind, och man lade märke till, att samtliga de finska båtarna hade seglen mer utfirade än de svenska, vilket nog var en fördel.
75:ornas segling blev en upprepning av fredagens med undantag av att Trumph ledde ända från starten och aldrig var hotad. Den rundade första märket kl.12.19 .00 mot Fylgia 12.21.30 och Sun 12.24.00. Vid Almagrundet voro tiderna: Trumph 1.57.30, Fylgia 2.03.00 och Sun 2.04.30. Att märka är , att den finska båten under kryssen hade ett mindre rigghaveri som försinkade cirka en minut. I målet var skillnaden 5 minuter till Trumphs favör. Denna båt seglades briljant av hr Yngve Pacius
Årets Sandhamnsvecka avslutades söndagen den 6 augusti med den sedvanliga triangelkappseglingen på Kanholmsfjärden. Lördagsnatten bådade intet gott för densamma, ty havsbandet vid Sandhamn överfölls då av en häftig ostlig storm med ett fruktansvärt regn, som varade till långt fram på morgonen. Då upphörde emellertid regnet, men vinden stod fortfarande hård från ost. Därför revades ganska allmänt på förmiddagen och en del av båtarna gingo med bara focken in till startplatsen.
I andra starten kommo Fylgia och Sun bra iväg, 8 sekunder efter skottet, men även Trumph låg väl till.
Största intresset därefter (kampen mellan Ebella och Singoalla) tilldrog sig 75:ornas kamp, som åter kom att gälla Trumph och Fylgia, vilken senare nu seglades av kapten Holm. Till rors på den finska båten satt hr Yngve Pacius. Vid först rundningsmärket ledde Fylgia med 9 sekunder, och på den långa slören till Kanholmen ökades detta avstånd nu till en hel minut. Kom så kryssen, vari ju Trumph de tre föregående dagarna varit överlägsen. Men var Fylgia så pass mycket bättre, när skoten lättades, borde den kanske på de två varvens fyra sidor halvvind kunna taga igen och mer än det, vad den eventuellt förlorade på kryssen. Trumph hade tagit in två rev, medan Fylgia gick för fullt, i enlighet med en regel, som mycket allmänt följes i Stockholm, nämligen att man skall pressa båtarna med så mycket segel som det är möjligt och gärna lite till. Förmodligen hade emellertid nu Fylgia för mycket segel på kryssen, den låg hårt ner och gjorde mindre fart än Trumph. Kryssen hade heller icke länge stått på förrän hr Pacius på den senare var förbi, och sedan släppte han ej täten. Under andra varvet kunde Fylgia inte heller vinna på halvvindsidorna utan Trumph ökade hela tiden sakta men säkert och vann med gott försprång. Hr K.E. Jonssons Estlanderritade båt – byggd i Tyskland – hade därmed vunnit sin fjärde seger under regattan. Jämte Göta SS:s Holmbåt var den ensam om denna vackra framgång.
Sandhamnsregattan 1922 blev en gruvlig revansch för Trumph. Regattan genomfördes i hårda vindar såväl på havsbana som inomskärs och Trumph, som fördes av Yngve Pacius vann alla seglingarna. Segerraden framstår som mycket märklig mot bakgrund av att Trumph seglades med en mast som var bruten ovanför andra salningshornet och endast nödtorftigt reparerad med en hylsa på det brutna stället. Pacius skriver i sin bok ”Segling och seglare” att man ”…inte en enda dag hade mindre än tvenne rev i storseglet.”. Denna rigg kom att användas en längre tid framåt.
