Renoveras eller sänkas?

1978-07-01

Bakgrunden till denna renoveringsperiod var följande. Trumphs ägare, min pappa Holger hade kring 1967 fått besked från HSS att Trumph inte längre kunde räkna med plats på Skifferholmen där hon legat sedan hon köptes av Holger Swahn. Detta besked gjorde min pappa besviken. Båten flyttades då till Sverige. Trumph låg tidigare och även därefter några år på Ramsö där hon dock, på grund av sin längd, låg ytterst på slipen och först kunde tas upp sent på grund av att vissa seglare ville segla in i november. Detta frestade på båten genom frysning etc då Trumph omsider togs upp sent på hösten/förvintern. Under åren 1965-1968 diskuterade familjen Swahn olika lösningar för Trumphs vinterförvaring. Av en tillfällighet fick jag höra att en redovisningskonsult vid mitt dåvarande arbete, Ulla Kuus, nyligen övertagit sin morbrors varv på Duvholmen utanför Elfvik på Lidingö. Ulla med sambo och Jaan bodde för övrigt där i Torsten Kreugers gamla sommarhus. Efter en del diskussioner med henne och oss emellan beslutade vi att fortsättningsvis lägga upp Trumph på Duvholmsvarvet och gjorde upp detta med Ulla Kuus och sonen Jaan Kuus (f.ö allsvensk handbollsmålvakt i Lidingö). Knuten till varvet fanns för övrigt också en utbildad båtbyggare, Torsten Friman; en annan varvskund var då Bo Berg, sedermera känd båtbyggare och båtinspektör.

Exakt hur arbetet med Trumph på Duvholmen bedrevs inledningsvis minns jag inte. Vi söner var vid denna tid rätt så upptagna av familjebildning, bosättning, utbildning mm. Min känsla är att huvuddelen av kontakten och diskussionen om renoveringar av Trumph skedde mellan min pappa Holger och Torsten Friman. Men vi söner var också mer eller mindre inblandade i dessa diskussioner. Den ursprungliga planen handlade om att byta några dåliga bord i botten. Det skulle snart visa sig att problemen var mycket större än så. Projektet expanderade så mycket att min pappa nog kände att det höll på att bli alltför stort; han övervägde alternativ som att sänka Trumph på Ålands hav eller att skänka bort Trumph till båtbyggaren Torsten Friman.

Så småningom växte ändå en sorts familjeplan fram för Trumph. Min pappa, Clas och jag enades om att göra en gemensam satsning på Trumph, dels i form av arbetstid, dels i form av pengar som ju behövdes för att avlöna arbetskraft och till material. Tanken var att vi också skulle göra en hel del egna insatser. Min pappa, Clas och jag sköt tillsammans till en summa, jag tror det var 40 000 kr, som sattes in på en bankbok (fanns på den tiden) och sedan började vår något vingliga renoveringsresa. Redogörelsen nedan är inte nödvändigtvis kronologiskt korrekt.

Kölplanka

Kölplankan visade sig sprucken och endast nödtorftigt lagad sedan tidigare, se tidigare renovering. Den ersattes med en ny. Den nya kölplanka som sattes dit är av irokoteak (anskaffades av Clas); den sitter fortfarande där. Material från samma stycke irokoteak har använts till den mastfot som nu (2019) sitter där. Denna mastfot är i sin tur en lätt modifiering av en ny mastfot som formades och sattes dit av Henrik Swahn på Skraggen för kanske 8-10 år sedan. Den mastfoten, som var en dryg meter lång och överlappade flera bottenstockar, ersatte en liten fyrkantig mastfot av ek som tillkom i samband med att den tidigare långa ekplankan som tjänstgjorde som mastfot sänktes ned i samband med byte av bottenstockar och spant. Den fyrkantiga korta mastfoten kan närmast beskrivas som ett provisorium.

Förstäv, del av akterstäv, döträ, hjärtstock och roder

När bordläggningen i botten tagits bort upptäcktes hur dåliga de båda stävarna var. Förstäven byttes helt och den främre delen av akterstäven. Vidare byttes allt döträ samt hjärtstock. I samband med detta ersattes det gamla rodret med ett nytt.

Akterstäv och döträ i aktern tillverkades från scratch. En ek i lämplig storlek identifierades nära familjen H. Swahns sommarställe i N. Småland och avtal träffades med markägaren (Manne/Uno) att inköpa denna ek (gratis vill jag minnas – eken tog bara näring från åkern) som sågades ned av Uno. Clas och Henrik hämtade sedan denna ek, delad i lämpliga ddelar med Swahns Skeppsfurnerings lastbil. På Duvholmen byggde Torsten Friman en torktrumma i vilken eken torkades med ånga under en tid som jag inte minns hur lång den var. Från denna bit tillverkades sedan akterstäven som i sig integrerade bitar som tidigare kunde kallas dödträ. Den nya akterstäven blev mycket kraftigare än den tidigare och väger gissningsvis kanske dubbelt mot den gamla.

Bottenstockar och kölbultar

Alla gamla ekbottenstockar byttes till nya syrafasta rostfria. Dessa ekbottenstockar fanns inte som original utan hade satts dit i H:fors på Skifferholmen HSS, troligen av den estniske båtbyggaren Ingärtsä för att hantera problem med läckage i samband med segling (jag tror att det var någon gång i slutet av 40-talet eller början av 50-talet). I samband med att kölplankan och bottenstockarna byttes ersattes även de gamla kölbultarna med nya syrafasta rostfria bultar.(25 mm).

De gamla kölbultarna var uppdragna genom ekbottenstockarna. De nya kölbultarna gjordes kortare och gick bara till kölplankans (moderkölens) översida och vilade på kraftiga syrafasta stålbrickor som svetsades till de nya bottenstockarna (som fogades till gamla galvade spant, se nedan)-

Spant och skott

En del av träspanten (de ekspant som var knäckta vilket var många) ersattes med nya lamellimmade ekspant. Limningen av tre lager ek skedde med Thiodikt, en gummiliknande fogmassa. Hittills har denna oprövade metod visat sig fungera. Ett annat mindre lyckat experiment var att svetsa samman de gamla galvade stålspanten med de nya rostfria bottenstockarna. Lösningen kom till för att även slippa byta de spant som var förbundna med bottenstockarna. För att undvika korrosionsproblem sandblästrades de gamla galvade spanten (de frilagda delarna) och behandlades med antikorrosionsfärg (2-komp) från International (Intertar primer och Intertar båda tvåkomponentsfärger som användes som korrosionsskydd i yrkessjöfarten). Lösningen har visat sig direkt olämplig ur korrosionsynpunkt. Vidare förstärktes skrovet med fyra skott av marinplywood, bland annat med syfte att kunna ställa masten på däck. De visade sig senare omöjligt då originalmasten prioriterades och inte var dimensionerad för denna lösning.

Fribord

Friborden nåtlimmades och friborden skrapades rena i sin helhet. Tanken var att återställa friborden i originalskick som fernissade. Två problem uppkom för denna plan. Det ena var att många nitskallar befann sig helt i ytan på grund av många tidigare renskrapningar av bordläggningen. Det andra var att de inlimmade nåtlisterna var av helt annan färg än tidigare mahogny i borden vilket skapade ett sebralikt utseende. Efter diverse funderande valde vi därför att åter vitmåla friborden.

Bordläggning i botten

Den gamla bordläggningen i botten inklusive botten i aktern ersattes med 35 mm mahognybordläggning.

Däck

Det gamla lackade ribbdäcket av Oregon Pine, som senare dukades för att hålla tätt hade varit mycket halt då det var blött. Det ersattes med ett däck bestående av plywood (12,5 mm) med teakribb (ca 12,5-14 mm tjocklek) ovanpå. Plywooden lades huvudsakligen av Claes och Henrik Swahn. Plywooden (furuplywwod) var inte av marinkvalitet utan utomhuskvalitet. Teakribben inköptes från Blomstermåla fanerfabrik där de sågades (kvarterssågning) i beställd bredd. Däcksvirket hämtades med personbil som blev tungt nedlastad i Blomstermåla av Henrik Swahn- I däcksribborna sågades på cirkelsåg en fals med djup ca 8 mm på ena sidan av varje ribba. Denna fals bottnades med rund gummilist och nåtades sedan med Thiodikt (blyhaltig) nåtmassa (tvåkomponent). Däcksribborna fästades med syrafast kamspik som försänktes i ribborna varefter hålen proppades. Dessvärre ytbehandlades inte undersidan av plywooden före montering varför denna ytbehandling (med tvåkomponentlack/färg) skedde under svåra förhållanden under däck troligen med sämre resultat som följd. Skarndäck, mittfiskar mm av mahogny tillverkades och monterades huvudsakligen av Janne Thulin.

Rufftak

Det befintliga rufftaket läckte kraftigt, varför presenning regelmässigt användes i samband med seglingar. Rufftaket var uppbyggt med två lager panel, inner- och ytterpanel och emellan dem en sorts impregnerad duk som väl var avsedd som tätning. Då vi tog bort ytterpanelen, som delvis var rutten, fann vi att duken var sprucken och torr och givetvis släppte igenom vatten, Även innerpanelen var rutten på ena sidan. Som en sorts interimslösning bestämde vi oss för att ersätta den yttre panelen med ett plasttak (matta och styren), som sedan vitmålades med tvåkomponentsfärg. Denna lösning gav ett tätt rufftak (dock ej täta skylights) som fungerade ett antal år. Lösningen var dock inte särskilt estetiskt tilltalande.

Personerna som genomförde i renoveringen var:

Torsten Friman (sammanhållande båtbyggare)

Jaan Kuus, Varv

Jan Thulin (däck)

Tony Weiss, Varv

Holger Swahn

Henrik Swahn

Clas Swahn

Carl Herbert Swahn

Christer Swahn

Magnus Swahn

Uffe (vän till Jan Thulin som anlitades för vissa delarbeten)