Sandhamnsregattan 2025, framsteg och bakslag
Årets regatta gick av stapeln den 7-9 augusti. Att segla Sandhamnsregattan känns alltid speciellt. Dels är förutsättningarna för segling väldigt bra i skärgård och öppna vatten omkring Sandön och dels finns det mycket kunskap och historia med nedärvda traditioner för dessa seglingar. Dessutom är Sandhamn väl rustat för ett trevligt umgänge på kvällen där man stöter ihop med många gamla seglarvänner. Årets kappsegling lovade gott med ett stort antal anmälda båtar. Inte minst vår holländska vän Circe som vi hjälpte vid Sandhamnsregattan 2018. Överlag bestod startfältet av idel vassa konkurrenter. Själva hade vi hunnit med en! träningsdag på Kanholmsfjärden för att få styr på främst spinnakersegling. Vår bedömning var att fem personer är optimalt för såväl seglandet som boendet ombord.
Besättningen bestod av:
Magnus Swahn, skeppare
Pär-Johan Sandberg
Magnus Sjökvist
Ola Hökstrand
Krister Fröjdh (dag1 och 2)
Ulf Aronsson (dag 3)
Torsdag
Vi hade bestämt oss för att anlända på morgonen för första dagens seglingar. Resan från Runmarö tar drygt en timme och det är alltid skönt att sova hemma i en riktig säng även om det blir tidig avfärd för de som kommer från stan. På onsdag kväll, dagen före avresa på väg till Stavsnäs för att lämna av familjemedlemmar på väg till stan blir jag uppringd av en KSSS funktionär som undrar om vi kommer under kvällen. Bara för att säkerställa att vår plats ska finnas tillgänglig. Samtalet kändes mycket professionellt och uppskattades mycket. Vi kunde meddela att vi skulle anlända först dagen efter.
Magnus och undertecknad hämtar strax efter sex Ola, PG och Krister i Stavsnäs vid båtmacken. Vi gick för motor till Sandhamn där skepparmötet startar 09.00. Resan för motor sker utan några bekymmer med kaffe och frallor som Ola tagit med för en god frukost. Alla är förväntansfulla. Sällan har det varit så väl organiserat på Sandhamnregattan med samtliga båtar inritade på sin hamnplats efter storlek och presenterat via plattformen WhatsApp. Störst längst ut och sedan de allt mindre längre in. Väl framme är visserligen vår plats upptagen men den bredvid är tillgänglig. Vi lägger till och går till skepparmötet. Vi anmäler oss även till kansliet, vilket bara blir en formalitet då vi fyllt i hela anmälningen klanderfritt för båten och respektive gast.
Skepparmötet är tydligt och informativt. Seglingen startar utanför Korsö hals för att sedan inledas med en kryss förbi Sandön upp mot Gråskärsfjärden där man rundar Runmarö för att segla söderut på Nämdöfjärden förbi Nämdö och runda Mörtöklobb för att sedan segla undanvind på utsidan av Nämdö upp till målgången vid Skanskobb.
Banan presenteras dels på papper och meddelas även digitalt på WhatsApp.
Vår start blir på grund av ett missförstånd rätt usel. Vi kommer iväg sist. När vi sedan närmar oss våra hemmavatten kring Runmarö lyckas vi tack vare viss lokalkännedom ta ikapp en del av den tid vi förlorade vid starten. I början av en lång hård kryss söderut på Nämdöfjärden går det rätt bra, men vinden tilltar och vi seglar med orevad stor vilket pressar ner båten onödigt mycket med mycket ”broms” på rodret. Dessutom bygger det upp en för oss besvärlig motsjö. Vid rundningen för undanvindsseglingen mot mål lyckas vi väl med spinnakerseglingen. Tyvärr misslyckas vi med seglingens sista gipp vilket gör att delar av styrbords vinsch rycks loss och faller överbord. Vi hamnar mitt i fältet på beräknad tid.
Efter seglingen har vi mycket att åtgärda och fundera över. Fockfallet kinkar (vilket vi löser med en resa upp till fockets falltrissa som hamnat snett samt fått lite tejprester), segel ska torkas samt att goda råd behövs för att försöka hitta en lösning på vårt vinschproblem. Utan vinschen blir det svårt med spinnakersegling. Efter många idéer kommer vi på att en slangklämma borde kunna göra jobbet att hålla fast vinschens underdel.
På kvällen går vi till “Värdshuset” för att äta där vi träffar på Bruno Kewitsch med dotter från Tyskland som besöker Runmarö denna sommar med sin sk 15 Yankee. De gör oss sällskap för middag. Efter middagen somnar vi ovaggade.
Fredag
Start på samma plats som dagen innan. Denna gång gör vi en hyfsad start men blir störda av en Hallberg Rassy som är en åskådarbåt för motor som kommer väl nära vid starten som gör att vi tappar lite fokus i slaget mot startlinjen när starten går. Seglingen startar med kryss upp till Bullerön. Sedan en lång undanvind med spinnaker till stora Nassa för att sedan vända tillbaka upp mot Korsö. Det blir återigen en lång kryss i rätt hård vind där vi återigen seglar med orevad stor vilket pressar ner båten onödigt mycket med mycket ”broms” på rodret. Vår placering blir något sämre än dagen innan. I Sandhamn ansluter Anna Sjökvist för middag med oss på värdshuset och efterföljande häng på Seglarhotellets bar. Krister lämnar för att återvända hem där ett nyfött barnbarn väntar. Anna beger sig hem till Runmarö med sista turbåt och vi är alla rätt trötta och somnar snabbt.
Lördag
Ulf ansluter och vi är alla laddade för en revansch. I vanlig ordning beger vi oss tidigt till starten som ska ske vid Eknösundet med undanvindsstart norrut. Väl framme ska vi hissa storseglet, vilket tyvärr inte alls fungerar då storfallet fastnat på något obegripligt sätt. Hur vi än försöker vill det inte släppa. För att kunna åtgärda problemet fordras antingen friklättring till toppen eller en tillräckligt hög mastkran från vilken toppen kan nås. Friklättring är ingen ombord speciellt pigg på så det måste bli en mastkran. Största farhågan är att problemet sitter inne i masten. Vi tvingas meddela tävlingsledningen att vi måste avbryta kappseglingen. Vi stannar kvar för att beskåda starten och tar oss sedan till Bullandö marina för att försöka åtgärda problemet. Väl framme på Bullandö kommer vi åt mastkranen och efter första klättringen till toppen visar det sig att felet beror på en kabel från vindgivare som lossnat och hakat fast i storfallet och där stoppat när den sträckts sin korta längd in i topptrissan. Problemet är snabbt avhjälpt. Vi passar nú på att åka upp i toppen med båtsmansstol och ta ner vår Windex som verkar ha havererat. Den kommer ner men smörjning hjälper inte så mycket. Det får bli en ny kommande år. Vi åker med motor till Stavsnäs där alla utom Magnus och undertecknad hoppar av för hemfärd till Runmarö. Det var inte den bästa kappsegling vi gjort men vi har trots allt seglat med vår speciella mast med fullt storsegel i starka vindar utan märkbara bekymmer och även seglat spinnaker i dessa vindstyrkor som vi aldrig gjort förut.
Stort tack till arrangörerna som ordnade en mycket fin kappsegling där vi hoppas återvända för att göra bättre ifrån oss nästa år.
