Henrik Ramsay lovordar Gustaf Estlander och lyfter fram Trumphs snabbhet

I boken Sommar och segel, minns Ramsay sin långa seglarkarriär. De första trevande seglingarna som barn skedde under somrar hos sin morfar på holmen Sammonsaari innanför Viborg långt in i finska viken. Från dessa skyddade vatten kom Ramsay senare att delta på kappseglingar runt om i Östersjön och vid den amerikanska östkusten i mitten av 1930-talet som kronan på verket. Boken som är vackert formulerad ger en nästan mytisk beskrivning av hur finsk segelsport utvecklades från 1900-talets början fram till 1950-talet.

Vid tiden för Finlands självständighet 1917 blev Ramsay ordförande för det nybildade finska seglarförbundet samt var aktiv i styrelsen för Nyländska Jaktklubben. Ramsay som var en erkänt skicklig seglare kappseglade flitigt. I slutet av 1930-talet började Ramsay planera för lugnare familjesegling. Efter noggranna specifikationer fick Jarl Lindblom i uppdrag att rita den ideala långfärdsbåten som även skulle vara snabb och kunna kappseglas. Båten döptes till Regina. Oturligt nog blev båten färdig precis före andra världskrigets utbrott och seglades därför sparsamt, om ens alls under denna period.

Professionellt var Ramsay aktiv i finskt näringsliv under hela sitt yrkesliv. Som aktiv i det Svenska folkpartiet blev han folkförsörjningsminister 1941-1943 och under perioden 1943-1944 utrikesminister. Mot slutet av kriget var Finland under stark press och en kort period låg man i krig med alla krigförande länder. Brytningen av vapenbrödraskapet med Tyskland för att kunna sluta fred med ett framryckande Sovjetunionen var en minst sagt svår balansgång. Den tyske utrikesministern Joachim von Ribbentrop besökte och krävde Finlands lojalitet våren 1944 vilket ledde till ett avtal som trots allt kanske räddade Finland när den sovjetiska offensiven var som svårast. Slutligen lyckades Finland bryta med Tyskland och sluta fred med Sovjet mot slutet av 1944. Efter krigsslutet krävde Sovjetunionen att ansvariga politiker i Finland skulle ställas inför en krigsansvarighetsprocess enligt juridiska förutsättningar som etablerades för just denna process. Avtalet med Tyskland 1944 blev en belastning i rättegången. Samtliga åtta krigstida ministrar dömdes till fängelse. Straffet kom att bli knappt två år.

Ramsay som insåg vikten av att foga sig efter de sovjetiska kraven för att Finland skulle förbli en fri stat satte sig utan knot i fängelse. Det goda med detta justitiemord var att det åtminstone gav Ramsay tid att skriva Sommar och segel, som rekommenderas alla nordiska seglare.

Den person som ges störst utrymme i boken är båtkonstruktören och mästerseglaren Gustaf Estlander. Inte konstigt med tanke på Estlanders stora bidrag till framförallt finsk och svensk segelsport. I boken tecknas en något annorlunda bild av den mytomspunne och stundtals arrogante seglarikonen som mer ödmjuk, i något tillfälle nästa förlägen över lyx han givit inredningen på 150 kvm Singoalla.

Ramsay skriveri sin bok:

”Jag har redan nämnt att Estlander under dessa år – 1919 till 1925 – ritade många yachter, och det må antecknas att han också byggde stora yachter. Sjuttiofemman ”Trumf” som förd av Pinna Cannelin brukade lysa i Sandhamn, seglar än idag och är en av de få från den nu skildrade perioden som ännu synes i farten.”

Inför sommaren 1951 planerade Ramsay att tillsammans med sin vän och illustratör Björn Landström  segla runt i skärgårdshavet och Gullkronafjärden som centrum där de tillsammans skulle skildra dessa farvatten i text och bild. Inledningsvis seglade Ramsay med hustru och tre döttrar till Stockholm för umgänge med vänner men också för att låna nödvändig litteratur på sjöhistoriska museet inför sitt kommande bokprojekt. Därefter bar det av till Visby för att tillsammans med familjen beskåda medeltidspelen. Efter Visby var avsikten att segla till skärgårdshavet och genomföra bokprojektet med Landström. Ödet ville annorlunda. På läktaren för Visbyspelen somnade Ramsay in och dog utan förvarning. För en seglare och redare som haft finska viken och mellersta Östersjön som hemmavatten var kanske detta bästa sättet och stället att dö – under långsegling med sin segelbåt Regina och familjen omkring sig.

En personlig reflexion och undran är hur omtumlande det måste ha känts för Ramsay att som en del av Finlands regering under krigets slut få vara med om att avträda landområden kring Viborg till Sovjetunionen där han själv spenderade tidiga sommarlov och lärde sig seglingens grunder, fast då i Storfurstedömet Finland som en del av Ryssland.

Läs mer om Ramsay

Källa: Magnus Swahn