2024 års klassikersymposium i Helsingfors

Med bländande körsång av Evert Taubes ”Så skimrande var aldrig havet” inleddes årets klassikersymposium. Symposiet genomfördes med sedvanlig bravur av Helsingfors Segelsällskap som huvudansvarig organisation. Årets fokus var Americas Cup, ansedd som  världens äldsta kappsegling från 1851. Med denna inriktning gavs ett visst fokus på de gamla J-båtarna och 12 mR.

Föredraget om pågående renovering av Sir Liptons J-båt Shamrock V av Paul Spooner var personligen det som fängslade mig mest även om alla bidrag var intressanta med såväl tillbakablickande som framåtsträvande infallsvinklar på segling.

Historien om Shamrock V var extra kul eftersom min första segelbåt, en E-kanot med nummer 53 döptes till Shamrock efter förslag från min farfar Holger. Han berättade då historien om alla Sir Liptons försök att vinna åtråvärda Americas Cup för en seglingsnördig storögd tonåring. Inget annat namn nämndes därefter som alternativ för kanoten. Som 14-15 åring renoverade jag båten och la även ett nytt oregon pine däck med Blondies Atomic och senare Call me på repeat.

Ytterligare en familjeanekdot med bäring på Spooners föredrag var att Birger Slotte, senare skeppsbyggnadsingenjör och gift med Doris Swahn (farfars syster) som femtonåring,1915 byggde en seglande modell av Shamrock III. Allt för att lära sig mer om utformning av segelbåtar. Till saken hör att en av symposiets huvudansvariga, Kim Weckström seglar 8 mR Vågspel ritad av Birger Slotte.

Vid samtal med Spooner kvällen före seminariet kom vi att tala om dessa kopplingar och han nämnde att nästan alla seglare runt om i världen som han mötte hade referenser till någon av J-båtarna Shamrock. Sir Lipton som byggde fem utmanare må ha förlorat i samtliga försök att vinna Americas cup men vann respekt för sin ihärdighet och ”sportsmannaskap”.

Det var även spännande att höra hur John Lambert van Bueuren som leverantör av trä för master och flyglar “scoutade” gran (Sitka spruce)  på ett specifikt område av den nordamerikanska västkusten med riklig nederbörd för att åstadkomma granens kvalitet. Under dessa resor i sökandet av lämpliga träd med natursköna vyer förekommer även möten med Grizzlybjörnar och valar i floden som måste passeras. Därefter berättade van Bueren om processen från funnet lovande träd, återplantering, mödosam forsling till såg och så småningom leverans av virke för en trämast eller en flygel någonstans i världen.

Samordning med affärsmöten torsdag och fredag samt middagar med släktingar gjorde tiden i Helsingfors mycket informativ och som vanligt väldigt trevlig. Tyvärr gavs ingen tid för avslutande middag med symposiets alla deltagare och traditionsenlig hemresa med någon av Tallink Silja lines färjor. Tidig sjösättning och hög arbetsbelastning gjorde detta omöjligt.

Se sammanfattning av symposiet

 

Källa: Magnus Swahn