Sandhamnsregattan 2021 – en återkomst som lovar gott

Efter några års frånvaro från Sandhamnsregattan bestämde vi oss tidigt under sommaren för att delta detta jubileumsår.  Båten deltog, helt ny 1921 för 100 år sedan. Den kappseglingen slutade tyvärr illa för Trumphen med ett dramatiskt mastbrott, läs mer.

Sedan slutet av 1970-talet då vi återkom på kappseglingsbanan har vi noterat att alltfler äldre båtar skaffat sig moderna riggar. Det har gjort det allt svårare att hävda oss på kappseglingar. Efter många våndor modifierade vi därför vår rigg 2016 för att kunna föra ett modernare segelplan med vår marconimast och originalböj. Seglingsmässigt blev lösningen bra men två år i rad fick vi limma om och laga masten efter säsongen då den inte klarade påfrestningarna. Vid 2018 års seglingar höll masten, vilket lovade gott. Då seglade vi emellertid med viss försiktighet. Inför årets seglingar ville vi inte upprepa 1921 års debacle med tappad mast, men heller inte vara alltför försiktiga. På något sätt måste ett förtroende för mast och rigg etableras. Kappsegling är ett bra tillfälle för sådana tester.

Ytterligare ett lockande skäl att segla Sandhamnsregattan detta år var att sex klassiska tolvor skulle delta i ett för-VM inför kommande VM i Helsingfors.

 

Besättningen var:

Magnus Swahn, skeppare

Katarina Swahn (Katten)

Pär-Johan Sandberg (PG)

Magnus Wikström

Joakim Beck-Friis

På kvällen den 4 augusti seglade Magnus, Katten och PG från Runmarö till Sandhamn. Vid ankomst klockan sju på kvällen var bryggplatserna intill våra medtävlare upptagna så vi blev anvisade en plats vid bryggan framför seglarhotellet, bredvid tolvorna. Efter att förtöjningen var klar beundrade vi först alla vackra gamla båtar och gick sedan till Sandhamns värdshus för att äta middag. Bakgrundsmusiken var endast Beatles, vilket kändes bra för oss Beatlesnördar.  Inledningsvis tyckte vi vår hamnplats var den bästa, men det skulle under kvällen visa sig vara en dålig lokalisering. Bredvid oss låg den tyska tolvan Flica vars besättning bestod av dryga tiotalet 20-åriga killar vars enda ambition verkade var att festa maximalt.

Tidigt på kvällen, när de fortfarande ”bara” var vanligt berusade hade de en tävling att i båtsmansstol och intensiv hissning nå översta fiolen på kortast möjliga tid. Inte en helt ofarlig aktivitet i dessa höga master med ett av alkohol bedövat omdöme. Festandet fortsatte fram till halv fyra på morgonen med hög musik, skrän, ofrivilliga dopp, bråk, spring på vårt däck där besök av hamnkapten och polis hjälpte föga. Nattsömnen infann sig några timmar på morgonen.

 

Första segling torsdagen den 5 augusti

På morgonen anslöt Magnus W och Joakim med turbåten. Trots tidig avfärd hemifrån var de nyanlända betydligt piggare än oss övriga ombord. Första seglingen var beslutad till Kanholmsfjärden (se seglingsbeskrivning) med start vid Gastholmsgrund där ytan är begränsad. Starten var uppdelad i tre grupper, små, mellan och stora båtar. Vi hamnade som en av de minsta båtarna i den största klassen. Nästan samtliga stora båtar valde start för babords halsar för att sträcka till första rundning då detta var mest fördelaktigt. Vi bedömde att detta skulle bli trångt, vilket det även blev för Beatrice Aurore och Itaka som blev luffade över startflaggan och fick vända om. Vi valde att gå ner i lä och starta för styrbord, vilket till en början verkade lovande, men tyvärr hade även 95:an Gerdny med toppmodern hög rigg och segel samma strategi. Det ledde till att vi strax efter start hamnade bakom Gerdny och i lä av samtliga stora båtar. Vår vind var minst sagt störd. Första kryssen fram till Torskkobben blev en pina. Första undanvindsbenet hissade vi spinnaker och följde täten hjälpligt. Andra kryssen gick bättre och bättre med en bra rundning av Trollharan, undanvinden därpå till Röko bedömdes för brant med spinnacker utan vinschar, vilket gjorde att vi tappade på täten. Sista kryssen och fram till målgång i Eknösundet gick bra med några fördelaktiga vägval. Vi slutade som 17 totalt men 4 bland de stora båtarna. Slutsatsen var att vi inte har råd att  hamna i lä av de stora riggarna vid start. Middag intogs på Sandhamns värdshus.

 

Andra segling fredagen den 6 augusti

Seglingen gick i huvudsak på Gråskärsfjärden och Brands skärgård med avslutande rundning vid Stångskärs röda boj en bit ut på havet. Start och mål skedde vid Skanskobb (se seglingsbeskrivning). Utseglingen till från hamn blev dramatisk. Alldeles nordost om hamnen i den ganska trånga farleden byggde sjön från havet upp en del i de grunda vattnen. Vi hade inte förberett med storfall eller försegel då PG till rors plötsligt meddelade att motorn stannat. Det tog en halv sekund att ta in informationen. 20 meter i lä hade vi en grön prick med ett högst synligt grundområde. Situationen var prekär. Vi hämtade snabbt upp ankaret samt att vi fick fast storfallet och började hissa trots att storseglet inte var i vindöga. Vi fick upp seglet 5 – 6 meter på masten och kunde skota denna lilla duk för hand. Sakta märke vi att båten slutade driva ner i nä för att istället röra sig framåt. I lä syntes botten alldeles för tydligt. Efter ett tag vågade vi oss på en stagvändning och rörde oss därmed bort från grundområdet samtidigt som vi fick upp nästan hela storseglet. Faran var över. Vi hissade genuan och seglade ut på havet för att känna på den friska vinden. Vi hade fullt ställ och det blåste friska 7 m/s med kraftig motsjö från havet där förskeppet dök in med stora vattenmassor på fördäck. Det kändes som vi klarade vinden och sjön bra så vi vände in för att förbereda starten. Det var två startgrupper före oss samt att tävlingsledningen tydligt förmanat de större båtarna att hålla sig borta från startområdet när de andra grupperna startade, Det omöjliggjorde klockning fram till linjen. Vi valde därför att hålla oss i sundet mellan Kroksö och Korsö för att undvika farliga situationer. När starten närmade sig gick vi mot linjen norrifrån men kom fram något tidigt. Vid linjen var det ett getingbo av 20 meters båtar. Katten valde att gå ner i ruffen då stämningen mellan båtar kan bli rätt tät och intensiv. Vi gjorde två 360 graders svängar, ”duckade” 10:an Itaka och kunde lova upp som kanske första eller andra båt över linjen. Jag hade innan seglingarna lovat att starta försiktigt under hela regattan så PG frågade senare stilla hur starten hade varit om vi seglat offensivt…

På väg österut till Löjtnantsknalt för rundning mot nordväst var det 10 stora båtar sida vid sida. Adrenalinet och pulsen ombord var påtaglig samtidigt som åskådare bjuds på en fantastisk vy. Oron för en kommande tät rundning ökade. Vi rundningen fick 75 S17 Bacchant i lä om oss problem med sin gennaker och kunde inte styra mot nästa märke. Vi blir stängda med 95 S1 Kerma på andra sidan. När Kerma fått upp sin spinnaker ges utrymme i lovart där vi kan lova för att därmed kunna falla och gippa och gå bakom Bacchant som fortsätter på fel kurs med gennakerbekymmer. Själva har vi bedömt att vindstyrkan är för hög med spinnacker utan vinschar så vi seglar ensamma med endast stor och genua. Övriga båtar drar ifrån under detta undanvindsben.

Efter rundning vid Lilla Bergskär gippar vi och det blir halvvind mot Älgkobben och vi är återigen med i ”matchen”. Vi börjar hämta in mot täten. Efter denna rundning blir det kryss tillbaka mot Sandhamn. Kryssen genomförs exemplariskt med goda vägval, bra slag och farthållning. Vi seglar förbi de mindre båtarna och närmar oss 95 S1 Kerma samt 95 S8 Britt-Marie. Nästan uppe vi Sandön när vi ska slå ut mot rundningsbojen till havs brister babords bardun (backstaget). Vi slår omgående tillbaka för att säkra riggen och identifierar skadan till att sprinten genom röstjärn verkar gått av. Vi hittar en schackelbult som passar ok som tejpas fast. Tyvärr råder viss förvirring ombord kring närheten till land så efterföljande slag blir dåligt. Under dessa påtvingade manövrar tappar vi flera minuter på täten. Därefter blir seglingen ut till havs och slör i mål odramatisk. Vår placering denna dag blir 12 och 3 bland de stora båtarna.

På väg till hamn ringer vi hamnkapten och begär assistans för att kunna komma in på plats utan motor. Efter några missförstånd där vi momentant blir övergivna utan segel och motor får vi assistans till vår plats.

När vi väl fått ordning på segel undersöks dieselnivån i tanken. Vi mäter med en sticka som indikerar 5 cm. Hypotesen blir därför att den stora sjöhävningen gjorde att dieselmotorn sög luft och därför stannade. Vi fyller på med 20 liter och förväntar oss att det kommer att fordras luftning av bränslesystemet. Efter några korta försök startar motorn snällt. Sensmoral är att ha mer diesel i tanken vid motorgång i hög sjö.

Som vanligt innehåller eftermiddagen analyser av seglingen och vad som kunde gjorts bättre. Eol som ligger bredvid oss har investerat i en ismaskin vilket gör att vi med lokal leverans av is kan blanda en sällsynt god gin & tonic. Tack Fredrik på Eol. På kvällen äter vi för tredje gången middag på Sandhamns värdshus. Denna gång tillsammans med besättningsmedlemmar på Josephine, Alca, Två Bröder samt Beatrice Aurore. Av en händelse kommer Kim Weckström med sin partner Sara förbi för att äta middag. Kim är medlem i vår gamla klubb Helsingfors segelsällskap och förutom ägare av åttan Vågspel även delaktig i arrangemanget av VM för tolvor i Helsingfors. Kim som lovat oss en förevisning av tolvorna får lite dåligt samvete när han får syn på oss. Jag bedyrar att en förevisning inte är nödvändig. Efter middagen släntrar vi hem för välbehövlig sömn då två av två nätter inneburit störd nattsömn. Vi sitter i mörkret av sittbrunnen då en skugga plötsligt frigör sig från mörkret på bryggorna och hoppar ombord. Det är Kim som med sin lågmälda och välartikulerade finlandssvenska meddelar att vi nu ska ha en förevisning av tolvorna. Tröttheten blir som bortblåst och vi är omgående beredda, även Magnus W som redan krupit ner i sin sovsäck kommer upp utan tvekan. Vi vandrar bort och får med oss SYS ordförande Ulf Aronsson på vägen. Sedan ges vi i mörkret en mycket informativ och intressant förevisning om de sex deltagande tolvorna historia och förmågor. Mest legendarisk bland dessa båtar är Vim som ritats av Olin Stephens. Kim visade denna sena kvällstimme verkligen att han står för sina löften trots att han var tvungen att överge Sara för denna föreläsning och dessutom skulle till sin dotters bröllop dagen efter.  Stort tack från alla som fick höra dessa insiktsfulla beskrivningar. Läs även Kims artikel om de finska tolvorna.

 

Tredje segling lördagen den 7 augusti

Prognosenligt blåste det hårt när vi vaknade med mörka regnmoln på väg in med en medelvind på 12 m/s och vindbyar upp till 17 m/s uppmättes. Tolvorna bestämmer sig för att ställa in sina seglingar på havsbanan. Vår start skjuts upp två timmar. Vi funderar på deltagande eller ej. Slutligen bestämmer sig tävlingsledningen för en kortare bana norr om Björkö med en del mycket snäva passager (se seglingsbeskrivning). Med hänsyn till vädret valde vi då att avstå segling men bestämde oss för att istället träna på Kanholmsfjärden. Beslutet att inte delta i sista seglingen ångrar jag lite i efterhand, men det blåste 11 m/s med vindbyar upp mot 15 m/s, med ihållande regn och stundtals mycket dålig sikt sammanvägt med nämnda snäva rundningar. Vid utfarten från hamnen till träningen hade vi denna gång nogsamt förberett både storsegel och fock för snabb hissning om motorn skulle lägga av mitt i den trånga hamnen. Motorn spann som en katt så förberedelserna behövde inte omsättas i snabb handling, men alltid bra att lära sig något från tidigare misstag. Träningen på Kanholmsfjärden med revad stor och fock gick mycket bra. Båten var balanserad med en fart på ca 7,5 knop på kryssen. Några vindbyar var dock så starka att vi inte hann lova eller släppa storen och vi pressade ner båten med en hel del vatten in i sittbrunn. Slör, givetvis fort med dryga 10 knop, samt slutligen plattläns ca 9 knop och här skulle det behövas någon form av undanvindssegel som vi i nuläget inte kan hantera i starka vindar utan ytterligare ett par vinschar.

Vi seglade därefter hem till Runmarö i ett ihärdigt regnande och mycket dålig sikt. Alla var sjöblöta och började bli kalla. Väl framme var det svårt att torka något ombord med ett ihållande regn så vi packade ihop för senare torkning. Vi konstaterade att seglingarna arrangerats mycket bra av KSSS och att vår prestation var godkänd med tanke på alltför liten träning de sista åren. Nästa år får vi visa att vi är bättre än vad årets resultat visar.

Efter att Joakim cyklat hem och jag skjutsat PG och Magnus W till Stavsnäs sov vi någon timme, senare tände vi i bastun där vi verkligen fick upp kroppstemperaturen. Vi somnade ovaggade och helt utan störande båtgrannar, nöjda med seglingarna och att båten hållit. Innan sömnen inföll började jag redan fundera på en åtgärdslista för en snabbare båt och bättre resultat…

 

Källa: Magnus Swahn