Sandhamnsregattan 2022 – från haveri till godkända resultat
Traditionsenligt seglade vi årets Sandhamnsregatta. En preliminär räkning ger att detta är den 18:e gången båten deltar sedan första gången 1921. Seglingarna i Sandhamn 2022 pågick från den 4 till den 6 augusti.
I vanlig ordning ägnas för lite tid åt träningssegling under sommarens första månader. Runmarölivets konkurrerande aktiviteter inkluderar allmänt hus- och tomtunderhåll, bad, middagar, en hel del tennis och annan träning. Till detta kommer ett musikintresse med ett flertal konserter denna sommar. Årets konsertintensitet är nog en följd av två år av pandemi. All denna aktivitet blir en slags kompensation till vårens båtfokus före sjösättning.
I årets besättning saknades tyvärr PG och Katten som vanligtvis deltar. Istället anslöt två starka ersättare, Magnus Sjökvist samt Lars Hedberg, båda från Runmarö.
Besättning
Magnus Swahn
Magnus Wikström
Magnus Sjökvist
Joakim Beck-Friis
Lars Hedberg
Kommunikationen mellan oss försvårades en aning av det stora antalet Magnus ombord. De lösningar som diskuterades var att antingen använda efternamn eller smeknamn för att kunna särskilja respektive Magnus från varandra. Eller helt sonika kalla alla för Magnus. ”Då finns det alltid någon som tar tag i det som måste göras…”
Avsegling från hemmahamn med samtliga Runmaröbor skedde den 4 augusti klockan 06.15 där vi var framme i Sandhamn klockan 07.30. Vis från fjolårets festande grannar natten till första segling samt att Katten fyller år den 3 augusti gjorde det enkelt att välja denna lösning. Magnus W anlände med turbåten klockan 07.45. Registrering av Trumphen gjordes klockan 08.00 och skepparmöte där dagens bana presenterades skedde klockan 9.00 .
Första start var bestämd till Skanskobb och sedan en färd in på Gråskärsfjärden för att därefter segla norrut och sedan vända tillbaka till Sandhamn.
Det blåste mellan 4-7 m/s. Vi stack ut snabbt från skepparmötet för att träna och sätta spinnackern åtminstone en gång före start. Tyvärr var den felpackad, så istället för att hissa i fallhornet sattes fallet i ett skothorn. Försöket fick snöpligt avbrytas för att hinna till start.
Starten vid Skanskobb för styrbords halsar var försiktig samt att ett trasslande genuaskott förhindrade en stagvändning mot startlinjen, vilket gjorde att vi kom fram sent och och efter start fick segla i störd vind. Vi valde därför att tidigt slå över till babords halsar med sikte på första rundningsmärke i Gråskärsfjärden. Friska vindar och ett plötsligt ryck i storseglet, samtidigt som Lars försökte ta hem i storen innebar att storskotsvagnen helt oväntat for ut i lä från storskotsskenan och båten. Alla delar hängde långt ut i lä med fladdrande storsegel. Vi försökte segla med genua och samtidigt föra tillbaka vagnen på skenan utan framgång med ett minst sagt bångstyrigt och häftigt fladdrande storsegel. Senare visade det sig också att det omfattande fladdret gjorde att tre av fyra lattor försvann i havet. Efter misslyckade reparationsförsök till sjöss tog vi ner storseglet och avbryter seglingen. Vi vänder tillbaka till Sandhamn för att försöka reparera skadan.
Med hjälp av verktyg och en ny träbit från KSSS gör Magnus Sjökvist en enastående insats och ersätter den bristfälliga träkloss som var stoppet som gav med sig. Under reparationsarbetet får vi ett kortare besök av Katten och Julia samt svärmor Eva som gjort en dagsutflykt till Sandhamn.
Eftersnackets stämning med analyser och bortförklaringar i sittbrunnen vill inte riktigt infinna sig. Det är inte mycket att analysera 15 minuters segling och haveri. Vi bestämmer oss istället för att försöka få ett bord till kvällens seglarmiddag på Lökholmen som egentligen krävde föranmälan. KSSS ordförande, Patrik Salén hjälper oss och till slut hittas fyra + en plats. Den sistnämnda platsen är tillsammans med den tyska båten Germania VI, en 45 tons båt i aluminium, ursprungligen byggd för familjen Krupp. Nu seglar Germania VI under en stiftelse (Alfried Krupp von Bohlen und Halbach-Stiftung) där seglare i Tyskland kan ansöka om att följa med. Undertecknad volonterade för att sitta med deras besättning. När jag slår mig ned presenterar sig först en besättningsman som Henrik (namne med min far) därefter Germania VIs skeppare som Holger (namne med min farfar). Tyskarna ser högst tvivlande ut när jag berättar om detta förhållande. Kvällen blir mycket trevlig och jag får även chansen att tala med Markus Norlin, son till den legendariska båtkonstruktören Peter Norlin. Markus visar sig vara en synnerligen sympatisk person. Senare på natten, på väg att lägga mig ser jag Kristian Liljefors delägare av Beatrice Aurore i sittbrunnen på Germania VI ,avslappnat konverserande med en tysk öl i handen. Jag bjuds ombord och vi får tillsammans en rundvisning av denna imponerande båt och även beskrivning av familjen Krupps segelbåtar genom historien.
Lördagen bjuder återigen på friska vindar, något mer än dagen innan och seglingen bestäms till Kanholmsfjärden med start i Eknösundet. Återigen en försiktig start, tyvärr lite påverkad av att Ballad väljer en för oss ogynnsam väg vid startlinjen. Seglingen fram till Kanholmsfjärden löper väl och spinnakern kommer upp bra. Vi seglar rakaste vägen till märket Norra Kanholmsgrund, vilket visade sig vara ett sämre vägval än de som gick utmed kanterna. Seglingen blir något chansartad då vindar och riktningar växlar. Vid den andra rundningen som sker av Trollharan är vi ett stort antal båtar som mer eller mindre ligger och driver. Plötsligt kommer de avhängda båtarna tyska Germania VI samt Anitra upp bakifrån med 6-7 knop tack vare ett helt eget vindbälte och skär som en smörkniv rätt genom den i övrigt stillaliggande armadan och lägger sig först i rundningen. Följande undanvind var väl brant för spinnaker. Därefter kryss upp till Torskkobb som mot slutet innebar ökande vindar. Vid rundningen satte vi spinnaker i en för oss hård vind. Vi ökade hastigheten från 7,1 knop till nära 9 knop. Hela manövern att hissa och ta ner gick bra. Sista kryssen tillbaka till målgång i Eknösundet bjuder på växlande rätt hårda vindar med en hel del vindskiften.
På kvällen äter vi en god middag på Värdshusets utomhusdel, lite traditionsenligt tillsammans med Kristian Liljefors som vi gärna umgås med. Det börjar regna alltmer så vi bestämmer oss för att avsluta med en öl inne i värdshuset med förhoppning om att regnet ska avta till des vi ska ta oss tillbaka till båten. Det visar sig fungera relativt väl. Det duggar lätt när vi spatserar hem till båten mätta och belåtna.
Lördagens avslutande seglingen startar från Skanskobb för att sedan segla norrut och ta oss in i Eknösundet för en lång kryss till Trollharan. Därefter segling österut norr om Runmarö och över Gråskärsfjärden och sedan rundning runt Sandön med målgång vid Skanskobb. Vindarna är starka och vi väljer att reva. Det visade sig vara rätt beslut med mycket starka vindar. Efter start finns en kortare undanvind där vi väljer att inte hissa spinnacker och vi tappar en del till övriga större båtar. Därefter en lång sträckbog som övergår i kryss. Under denna del av banan håller vi jämna steg med de större båtarna. Efter Torskkobb återigen undanvind i starka vindar där vi väljer att inte hissa spinnacker. Vi tappar något till täten, men kommer i mål på en klart förbättrad position.
Efter målgång väljer vi att omedelbart ta oss hemåt för motor till Runmarö. Målet är att hinna till vår vän Björn Lundquists spelning på Runmarö krog med sitt band Stupidity. Under hemresan diskuteras seglingarna och tiden i Sandhamn. Inga större sportsliga framgångar, ett haveri men samtidigt en väldigt trevlig vistelse som helhet och som vanligt väcker resultaten revanschlust. Vi hinner även till konserten på Runmarö där samtliga Runmaröbor i besättningen återsamlas. Kvällen avslutas med dans, alla gäster, unga som gamla deltar. Kul med en restaurang som fungerar som öns gemensamma vardagsrum.
